Besvikelse
Tog en skön promenad med Svärmor efter skolan. Kände att tankarna behövde skingras lite efter en uppochned dag. Träning direkt efter, skönt att få ta i och bli av med lite aggressioner, eller rättare sagt besvikelse. Ibland känner jag mig bara helt tom på känslor. Orkar inte bry mig riktigt. Funderar på att helt sluta tänka på andra och bara ta hand om mig själv och de mina. Det är väll inte meningen att man ska hålla på så här? Tillslut brister fasaden och den hänger bara i en skör tråd just nu.. Om jag gråter ur mig allt ikväll kanske det känns bättre imorgon? Det brukar ju vara så.
Tror alla spänningar från skolan börjar släppa, och sen kommer det mer där till. Ska tönta till mig krypa upp i mannens knä, bara gråta och få bli omhållen, orkar inte hålla in det längre. Varför ska jag samla och samla? Det är inte jag. Den Johanna jag är van bölar ut på en gång. Men hursom det måste ju ut! Ska göra slut på alla krafter, sova och samla nya inför en vecka fylld med kuligheter.
Tur vi kör kort dag i morgon i skolan.
Ibland vill jag bara vara 5år och bli vaggad av mamma eller pappa, tur jag har dig älsk ♥
Gumman då...gråt ur dig nu, så ska vi bara ha kul i helgen sen :) Puss