Johanna

Innan bion hann jag krypa upp i älsklingens famn och få ur mig lite känslor iform av gråt. OM det var skönt. Jag samlar, och samlar tills det en dag bara brister. Den dagen är så skön.. det får bara rinna ur mig tills jag känner mig tom, underbart är det. Fast riktigt tom blir jag inte förens imorgon.. det är nånting inom mig som gnager ännu, och jag vet exakt vad. Ibland önska jag att känslor inte ens fanns, men hur vore livet då?

Tog en kvälls springrunda som resulterade i en långpromenad, så skönt att bara få gå och tänka. Men ibland skulle jag bara vilja stänga av hjärnan och koppla bort allt som får mig på sånt humör.. ett lyckopiller och allt är som vanligt. Men det vet vi alla att så fungerar det inte, tyvärr!

Känns skönt att det är ny vecka imorgon..