Bababababa

STOPPA TIDEN!

Grabben sitter snart själv utan stöd. Han går sakta men säkert framåt i gåstolen, och dessto fortare bakåt. Han slukar hela vällingflaskan själv utan stöd. Och det värsta av allt han säger bababababab (som vi självklart tolkar till pappa!) hela tiden. WHAT?? Vad hände med mamamamam som han började med? Orättvist! :P
Nej nyss fick vi bära runt han jämt och stödja hans lilla huvud/nacke. Våran lilla, lilla älskling ♥




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0