Nytt jobb och livets början..

Har ju fått nytt jobb som jag skrev. Och det hela började så här:

Var ute och gick i Lördags förmiddag med annicka, tänkte i brist på annat o väntan på att vi skulle hem till min kusin o Gratts till bebisen o att de fått komma hem. hela släkten skulle dit på dagen o mysa.
Men iallafall när vi kom in såg jag på mobilen att jag hade typ 10 missade samtal från mamma. Hann inte ringa upp förrens hon ringde o sa:"Vll du ha jobb på ett café i stan måste du ringa den här tjejen på det här nr NU!" Va!? Jag fattade först ingenting. Blev dret nervös på en gång o visste inte vad jag skulle ta mgi till, så satte mgi i lugn o ro o käka frulle. Sen ringde mamma igen o tjata om ajg hade ring. Annicka tjata lika mkt hon, så det var väll lika bra att ringa o få det gjort. Klart jag ville ha jobb liksom! Ringde o prata med min nye arbetsgivare o fick komma o provjobba samma dag. Hann bara hem slänga mig i duschen o åka ned. Höll på att dö av nervositet och värme. Men allt gick fint bara jag kom dit, fick vara med på deras uteservering o det var bara att börja jobba på en gång. Det var så himlans mkt o så stressigt så de hann bara förklara lite o så. Men allt gick gör bra ändå, odch det var riktigt kul. Så jag fick massa tider de två kommande veckorna som jag ska jobba också. Var även där i söndags o igår (ons). Igår fick ajg lära mig allt uppe i själva cafét typ, eller inte allt med massa. De ställde ut mig i kassan själv o herregud vad jag gjorde bort mig, men shit vad jag lärde mig. Så man ska göra! Jobbigt att vi fick plocka ihop hela uteserveringen i ösregn i går, det var sjukt kallt :P men det fick gå det också. Trivs redan gör bra, skit bra personal o alla är i min ålder ungefär. Ska bli kul att se hur det blir framöver, lär ju bara bli bättre o bättre nu :) Näöstan så jag längtar tills nästa gång jag skall få jobba. Dock kommer nog mina 2 komande veckor bli ganska hektiska med mycket jobb o långa dagar, men det går det med.

Så det var historien om mitt nya jobb. Herregud varken jag eller älsklingen har behövt söka jobb utan det är de som ring oss. hur mkt tur kan man egentligen ha? :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0